Sven Stolpe (24 August 1905 – 26 August 1996) was a Swedish writer, translator, journalist, literary scholar and critic, who was active in Swedish literary and intellectual discussion for most of his life.[1]

In the early 1930s, he argued for internationalism and against aestheticism, but he was also part of the Oxford Group which claimed the necessity of "moral and spiritual re-armament" and later in life, in 1947, he became a Catholic.[2] Among his literary production is a 1959 dissertation on Queen Christina of Sweden, who abdicated as a result of her own conversion to Catholicism.[3]

In 1984, the Belgian biographer Joris Taels published a biography of Stolpe.[4]

Private life

His brother was Herman Stolpe.

He is buried in Vadstena cemetery.[5][6]

Bibliography

  • Två generationer, Stockholm, 1929
  • I dödens väntrum, 1930
  • Livsdyrkare: studier i modern primitivism, Stockholm, 1931
  • Together with Ernst Robert Curtius: Den franska kulturen : en orientering, Stockholm, 1932
  • Sigfrid Siwertz, Stockholm, 1933
  • Hjalmar Söderberg, Stockholm, 1934
  • Kristna falangen, 1934
  • Diktens frihet, Stockholm, 1935
  • Det svenska geniet och andra studier, Stockholm, 1935
  • Kristna falangen: franska essäer. Ny samling, 1936
  • Oxfordprofiler, Stockholm, 1938
  • I smältdegeln: Inlägg och skisser, 1941
  • Fem norrmän: Christopher Bruun, Eivind Berggrav, Arne Fjellbu, Ronald Fangen, Fredrik Ramm, Stockholm, 1942
  • General von Döbeln 1942 (screenplay)
  • Imprisoned Women 1943 (screenplay)
  • En dag skall gry 1944 (screenplay)
  • His Excellency 1944 (screenplay)
  • We Need Each Other 1944 (screenplay)
  • Crime and Punishment 1945 (screenplay)
  • Francois Mauriac och andra essayer, 1947
  • Lätt, snabb och öm, 1947
  • Änglar och demoner: karikatyrer och skisser, Stockholm, 1948
  • Den glömda vägen, Stockholm, 1949
  • Stefan George och andra studier, Stockholm, 1956
  • Ungdom, Uppsala, 1957
  • Student -23, Uppsala, 1958
  • Från stoicism till mystik: studier i drottning Kristinas maximer, Stockholm, 1959
  • Drottning Kristina, Stockholm, 1960-1961
  • Klara: komedi i fem akter, 1962
  • I dödens skugga 1962
  • Tre franska författare: essäer om André Gide, François Mauriac, Georges Bernanos, Stockholm, 1963
  • Dag Hammarskjölds andliga väg, Stockholm, 1964
  • Låt mig berätta, Stockholm, 1970
  • Låt mig berätta mer, minnen och anekdoter', Stockholm, 1971
  • Svenska folkets litteraturhistoria, Stockholm, 1972
  • Memoarer, Stockholm, 1974-1976
  • Geijer : en essay, Stockholm, 1976
  • Birgitta i Sverige och i Rom, Stockholm
  • Tål ni höra mer? : minnen och anekdoter, Stockholm, 1976
  • Olof Lagercrantz, Stockholm, 1980
  • 40 svenska författare, Höganäs, 1980
  • Livets löjen: glada minnen och bagateller, Stockholm, 1983
  • Nikolaj Berdjajev, Borås, 1983
  • Äventyr i Paris - och annorstädes : essayer av Sven Stolpe 1934-1974, Höganäs, 1984
  • Mitt Värmland, Solna, 1985
  • Jeanne d'Arc: en biografi, Höganäs, 1988
  • Franciskus: lärjunge och diktare, Borås, 1988
  • Tal till vänner, Borås, 1990

References

  1. ^ Sven Stolpe in Nationalencyklopedin (in Swedish)
  2. ^ Stenborg, Elisabeth. 2004. Lätt, snabb och oöm. Sven Stolpe i minnet Archived 9 October 2011 at the Wayback Machine In Signum, Swedish Catholic journal on culture and religion. (in Swedish)
  3. ^ Lönnroth, Lars, and Sven Delblanc (eds). 1989. "Vid Fronten: Sven Stolpe". Den svenska litteraturen, p. 79 (in Swedish)
  4. ^ Sven Stolpe : een monografie, bibliographical record in LIBRIS
  5. ^ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. 1999, p. 120 (in Swedish)
  6. ^ Sveriges Television, "Gäst hos Hagge", 10 September 1977.

Further reading

Christoffersson, Birger. 1956. Sven Stolpe och den litterära debatten. Stockholm: Bonnier. (in Swedish)

No tags for this post.